Vaser från Alvar Aalto

Det är alltid trevligt med färska blommor hemma. För detta behövs vaser. Själv har jag två av Alvar Aaltos karaktäristiska vaser, en liten och en stor. Dessa passar att fylla upp med tulpaner. Tulpaner passar även i den lilla vasen, det är bara att klippa av stjälkarna så att blommorna blir korta. Har även en ljusstake i samma design. Dessa är tillverkade av iittala.

Alvar Aalto

Hugo Alvar Henrik Aalto, född 1898 i Kuortane i Finland, död 1976 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt och formgivare. 1924 gifte han sig med sin första fru Aino Marsio och 1952 gifte han sig med sin andra fru Elissa Aalto.

Alvar Aalto var banbrytande inom modern arkitektur. Böljande linjer, fönsterlösa tegelmurar, rytmiskt strukturerade glasfasader, landskaps- och materialförankring kännetecknar Aaltos arkitektur. Han tog alltså avstånd från funktionalismen. Bland hans mest kända skapelser kan nämnas Villa Mairea i Norrmark, kongressbyggnaden Finlandia-huset i Helsingfors och Aaltocentrum, där kyrka, stadshus, bibliotek, teater och polishus ingår. Det mesta av hans arkitektur var nydanande och innovativ. Aalto är även berömd för sin glasformgivning, till exempel vasen Savoy. Makarna Aalto startade 1935 inredningsfirman Artek för försäljning av deras möbler, textilier, glas med mera.

 

Iittala

Iittala etablerades som ett glasbruk 1881 och är ett varumärke inom finsk formgivning med inriktning på designföremål, glas och porslin samt köksredskap. Iittalas officiella i-logotyp är skapad av Timo Sarpaneva 1956. Iittala har starka designrötter i dricksglas och konstglas, något som till exempel märks på de tidigt designade Aino Aalto-glasen som Aino Aalto formgav 1932, Savoy-vasen (Aalto-vasen) av Alvar Aalto från 1936, Oiva Toikkas samling Birds by Toikka, glasfåglar som har tillverkats sedan 1962, hans glasservis Kastehelmi från 1964 och Tapio Wirkkalas glas Ultima Thule från 1968. Med tiden har Iittala utvidgat sin verksamhet till andra material än glas, till exempel porslin och stål, samtidigt som företaget håller fast vid den centrala filosofin om progressivt elegant och tidlös design, som Kaj Francks servis Teema från 1952 och Timo Sarpanevas gjutjärnsgryta Sarpaneva från 1960. Iittala fokuserar på tidlös design, vilket inte bara kommer till uttryck i äldre formgivningar, utan också i moderna klassiker som Björn Dahlströms kokkärlsserie Tools från 1998, Heikki Orvolas serie ljuslyktor Kivi från 1988, Alfredo Häberlis servis Origo, som skapades 1999, och glasen Essence från 2001, Anu Penttinens Vitriini från 2010 och köksserien Sarjaton, med föremål av porslin, glas, trä och textilier formgivna av Harri Koskinen, Aleksi Kuokka, Musuta och Samuji 2012.

Iittalas fortsatta framgång har utan tvekan att göra med det nära samarbetet med skickliga formgivare och med att slutprodukten alltid uppfyller formgivarnas önskemål, men också med att man håller fast vid företagets grundläggande värderingar och filosofi och ständigt producerar produkter av hög kvalitet. Med tiden förnyas produkterna genom nya färger och variationer som tack vare ett system för designarkivering som i sin tur skapades av Erkki Vesanto 1936, garanterar att ingen design ligger för nära en annan.

Med några få undantag kom Iittalas glasblåsare, produktmodeller och formgivningar fortfarande från Sverige, Tyskland, Danmark och Belgien fram till på 1920-talet.

Iittalas första interna designer var Alfred Gustafsson. På initiativ av den dåvarande ställföreträdande chefen Claës Norstedt skapade Alfred Gustafsson 1903 sina mest berömda verk: dricksglasserien Great Men. Serien var en passiv protest mot det ryska styret och avbildade män som var av stor betydelse för det finska samhället och den finska kulturen.

1920- och 30-talen var Iittalas kristallålder och man uppmärksammades vid världsutställningen i Barcelona 1929 för de kristallglas som tillverkades i glasbruket.

1932 anställdes Göran Hongell av Karhula-Iittala och blev den första formgivaren som anställdes vid ett finskt glasbruk. Hongell inledde ett samarbete mellan formgivare och glasblåsare genom att ta med mönster till glasverkstaden för att få information om de tekniska aspekterna vid blåsningen av föremålet. Karhula-Iittala samarbetade också med många andra formgivare, till exempel Gunnel Nyman and Lisa Johansson-Pape.

På 1930-talet introducerade Aino och Alvar Aalto funktionalismen i Finland och hos Iittala. Aino Aalto deltog i Karhula-Iittalas formgivningstävling med sin serie Bölgeblick 1932 och vann andra pris. Glaset visades för en internationell publik i London 1933 och därefter vid triennalen i Milano 1936 där Aino Aalto belönades med guldmedalj. Designen förmedlade inte bara enkelhet utan också en ny funktionalism, eftersom glasen kunde staplas. Aino Aalto-glasen tillverkas fortfarande.

1936 formgav Alvar Aalto Aalto-vasen (Savoy), hans mest kända designföremål som först visades vid världsutställningen i Paris 1937. Aalto-vasen är stilbildande och världsberömd och den tillverkas fortfarande vid Iittala glasbruk över 75 år efter det att den skapades.

Från slutet av 1940-talet riktade formgivarna Göran Hongell och Erkki Vesanto in sig på produktion av serier, medan Tapio Wirkkala och Kaj Franck fokuserade på att formge konstglas. Resultatet blev tydligt i 1949 års katalog från Karhula-Iittala, som skilde sig helt från tidigare kataloger och som innehöll vackra föremål.

Finsk formgivning fortsatte att blomstra under 1950-talet som inleddes med att Finland belönades med 25 utmärkelser vid triennalen i Milano 1951. Tapio Wirkkala tilldelades tre Grand Prix-priser och Timo Sarpaneva fick en silvermedalj. 1954 vann Wirkkala ytterligare ett Grand Prix-pris, och Timo Sarpaneva fick ett Grand Prix-pris vid triennalen 1957.

1952 skapade Kaj Franck, som också var ledare för produktionen inom Arabia, serien Kilta för Arabia. Formgivningen av serien, som döptes om till Teema 1981, ger uttryck för alla Iittalas centrala idéer och kärnvärden och förenar hög kvalitet med tidlös form och multifunktionalitet.  Teema-serien tillverkas fortfarande och Heikki Orvola och Oiva Toikka arbetar regelbundet med att förnya färger och storlekar, så att de nya föremålen ska behålla andan i Francks design.

Iittala ställer höga kvalitetskrav på sina produkter, och Löflund har berättat att det händer att ingen eller endast en av Timo Sarpanevas Orkidea, som man bara kan tillverka ett fåtal av på en timme, passerar kvalitetskontrollen. Iittalas produkter har tack vare sin design och den höga kvaliteten hyllats över hela världen något som tidskriften House Beautifuls utnämning 1954 av Orkidea till vackraste föremål var bevis på.

Under det att tillverkning av konstglas blev allt vanligare blev formgivarnas namn det som lade grunden för försäljningen och Timo Sarpaneva skapade den röda i-logotypen för sin i-serie, som 1956 blev symbol för Iittalas varumärke även om namnet Karhula fortfarande användes för produkter från Iittalas glasbruk så sent som i början av 1960-talet.

1988 gick Iittala samman med Notsjö glasbruk. 1991 köptes glasbruket upp av Hackmankoncernen.

Iittalagruppen är en koncern med sex skandinaviska tillverkare av designade bruksföremål:

Iittala, i Iittala, som gör glas, porslin, bestick, stekpannor och kastruller.

Arabia i Helsingfors, som gör porslin.

Hackman i Sorsakoski utanför Kuopio, som gör kastruller, stekpannor, knivar och bestick.

Rörstrand i Lidköping i Sverige, som gör porslin.

BodaNova i Höganäs, som gör bestick, glas och ugnsfasta glasformar.

Höganäs Keramik i Höganäs, som muggar och andra produkter av keramik.

Høyang-Polaris i Moss i Norge, som gör kastruller, stekpannor, knivar, bestick, bakformar och köksredskap.

Dessutom har man fabriker i Humppila utanför Tavastehus (glas), Notsjö (glas) och Lillkyro (komponenter).

2004 blev Iittala varumärke för koncernens produkter. Iittalagruppen, som har 1 400 anställda, ägs sedan 2007 av det finländska industriföretaget Fiskars.