Lékué - dekorationssprits

Jag har en rosa sprits. Tre stycken runda munstycken i olika storlekar och tre med stjärnmönster i tre storlekar. Den fungerar mycket bra. Använt den till att spritsa ut maränger och att spritsa ut ”kakan” till chokladbiskvier.

Lékué är ett spanskt märke. Lékué är roligt och praktiskt. Det är design och funktionalitet. Lékués produkter har revolutionerat kök runt om i världen.

För Lékué, är det traditionella köket ett unikt kök där ny teknik kan införlivas för att göra våra recept enklare, där nya idéer skapas.

Dessa innovativa idéer har erkänts under senare år med prestigefyllda internationella utmärkelser inklusive Good Design Award 2007 och 2010,  Cambra de Comerç de Barcelona Innovation Award,  Trends Award 2009 i Frankfurtmässan, bland annat.

Sökandet efter nya upplevelser och fokus på hälsa, de är anledningarna Lékué produkter säljs i över 40 länder i fem världsdelar. En universell produkt som anpassar sig till alla matkulturer att nå alla kök och lära alla, överallt, om nöjet med matlagning hemma.

Lékué Decomax dekorationssprits med sex olika munstycken. Dekorera maträtter, cup cakes och andra bakverk. Tryck ut kaksmet, garnera tårtor och tallrikar. Eller bara ringa dressing över salladen! Smält choklad direkt i Decomaxen - överbliven choklad kan förvaras i kylen!

Dekorspritsen är tillverkad i 100% platinum silikon som tål hög värme, +260°, frystempratur, -60°, mikro och diskmaskin. Munstyckena är i hårdplast och genomskinliga, locket och munstycken har en enkel låsanordning så de tål trycket.

KUSMI

Gillar te, speciellt till frukost. Nu har jag sådan tur att det finns två tehandlare i Linköpings city. Har stort utbud av te i lösvikt. Mycket att botanisera mellan, svarta, röda och gröna teer. Finns de traditionella smakerna uppblandat med säsongens smaker.  Nu har jag svart te med smak av jordgubbe och rabarber. Har även ett utbud av Kusmite. Dessa plåtburkar är även utmärkta att spara för förvaring av b.la. te. Kan dock intye uttala mig om de är värda sitt höga pris. Vanligt löste ligger på 20-30kr/hg. Kusmis 125gr kostar 175kr. Är det värt det?

KUSMI

Äldsta sonen i bondefamiljen,  Pavel Michailovitch Kousmichoff lämnade hemmet vid 14 års ålder för att leta efter en anställning i S: t Petersburg. Där han fick arbete som springpojke hos en köpman i tebranschen. Butikschefen insåg snart att pojken hade en enorm potential och lärde honom konsten att blanda te.
Pavel fortsatte att arbeta för köpmannen tills han ingick äktenskap med Alexandra som var dotter till en framgångsrik pappersgrossist.
Hans arbetsgivare var så glad att se honom gifta in sig i en bra familj så han gav honom ett litet tehus på Sadovaïa Street. Och det är nu 1867 som PM Kousmichoff tehus startas. Alexandra gav honom sex barn, däribland sonen Viatcheslav (1878) och dottern Elisabeth (1880) för vilken han skapade den speciella blandning som snart blev tsarens te.
Vid 1901 ägde Pavel 11 tehus samt en stor hus, stor nog för hela hans familj. Han var mycket rik och hans företag var ett av de tre största teföretagen i Ryssland.

År 1907 skickade han sin äldste son till London för att lära sig allt om te. Viatcheslav öppnade  bolagets brittiska dotterbolag, PM Kousmichoff & Sons på 11 Queen Victoria Street. Vid den tiden var staden världens huvudstad i handeln med te.
Viatcheslav återvände till Ryssland och efter faderns död 1908 tog han över familjeföretaget. Han byggde framgångsrikt upp bolaget till totalt 51 tehus i alla större städer i Ryssland.

1917 En ny start i Paris
År 1916 överfördes Viatcheslavs del av förmögenheten till företagets kontor i London och 1917 öppnade ”tillverkning” i Paris, Maison Kusmi-Thé. Han tillbringade större delen av sin tid i Paris medan hans familj var i Sankt Petersburg. Ryssland stod nu på tröskeln till revolutionen. Utan att inse hur rätt hans instinkter var, bestämde han sig för att skicka dem att tillbringa sommaren i Kaukasus. Viatcheslav organiserade sin familjs flykt, först till Konstantinopel och sedan till Paris 1920.
I Paris, levde Viatcheslav och hans fru med sina tre barn, Constantin, Nadia och Vera. Constantin och Nadia spela violin och Vera piano. Vera deltog i Paris konservatorium där hon träffade Rachmaninov och blev en berömd operasångerska.

Familjenföretaget blomstrade under mellankrigstiden. De öppnar kontor i New York, Hamburg och Konstantinopel. Dock beslöt Viatcheslav att lägga sin huvudsakliga verksamhet i Berlin eftersom det fanns en stor rysk gemenskap där.
Viatcheslav Kousmichoff dog strax efter andra världskriget 1946.  Lämnade sin son Constantin att ta över ett familjeföretag.
Men Constantin hade inte samma affärsmannaskap som hans far eller farfar. Han var en man som älskade livet och spred pengar omkring sig. Företaget stod på randen till konkurs 1972. Han sålde verksamheten för en spottstyver.
Under de år som följde fortsatte Kousmichoff företaget att sälja Kusmi teer med ojämn framgång. Liksom Constantin, var de människor som hade köpt företaget konstnärliga och hade en viss förståelse av smaker, men deras ledarförmåga lämnade mycket att önska.
År 2003 köpte Kousmichoff av Orebi som kom från en lång rad av köpmän. De antog utmaningen att föra traditionerna av Pavel, Viatcheslav och Constantin Kousmichoff och utveckla ett internationellt rykte för Kusmi Tea varumärke.

Några av Kusmis ryska teer.

• Prince Vladimir (blandning av Kinesiskt te med citrus, vanilj och örter)
• Troika (blandning av Kinesisakt, Ceylon och Indiskt tea med bergamot, apelsin och mandarin)
• Anastasia (blandning av Kinesiskt och Ceylon te med bergamot, citron och apelsinblomma)
• Bouquet of Flowers no. 108 (blandning av Kinesiskt och Ceylon te med bergamot, citrusfrukter och blommor)
• St Petersburg (blandning av Kinesiskt te med bergamot röda frukter och karamell)
• Polish Blend no. 18 (blandning av Kinesiskt och Ceylon te med bergamot, citron och lime)
• Zoubrovka (blandning av Kinesiskt te “buffalo grass”)
• Petrushka Christmas Tea (en kryddig blandning av Kinesiskt te med apelsin, mandel, vanilj och kryddor)
• Kashmir Tchai (en kryddig blandning av teer efter ett Nepalesiskt recept)
• Traktir (ett lite rökig blandning av Kinesiskt och Ceylon tee med citrusfrukter och kryddor)
• Samovar (ett lite rökig blandning av Kinesiskt och Indiskt te a)
• Imperial Label (en blandning av Kinesiskt sencha-te och apelsin, kanel, lakrits och  ”sea buckthorn”)

Riedel - bästa vinglasen?

Har två olika typer av Riedelglas, 4 st av varje. Båda är av kristall. Mycket lätta, bra klang och vinerna smakar fantastiskt i båda. Aromen/doften får stort spelutrymme.  Kan dock inte påstå att jag är någon vinkännare men jag känner att vinet smakar annorlunda beroende på vilket glas jag använder. Ni kan själva göra ett test. Slå upp samma vin i ett Riedelglas, ett vanligt dricksglas från IKEA och en plastmugg. I vilket smakar vinet bäst? Testa även att hålla för näsan och gör samma smaktest. Känner du någon skillnad?

Riedel är en österrikisk glastillverkare som tillverkar högkvalitativa kristallglas. Baserad i Kufstein.

Ursprungligen etablerat i Bohemia 1756. Företaget har ägts av samma familj i mer än 250år. Riedel är upphovsman till att ha olika glas designade efter vilken druva vinet består av. Serien sträcker sig från små portvinsglas på 250ml till stora bourgogne glas som rymmer mer än en hel flaska vin. I teorin kommer de olika designerna påverka vart vinet hamnar i munnen så att vinets fulla potential tas tillvara. Glasen är även designande att innehålla en liten mängd vin i förhållande till glasets storlek. Detta tillåter vinets arom att samlas i glaset. Ett ”vanligt” glas kan endast hålla en tredjedel så mycket arom som ett Riedelglas.

Serien Riedel Sommelier är den finaste. Dessa är munblåsta för hand. Dessa får högst betyg av vinkännare världen över.  Sommelierserien introducerades 1973 och detta förändrade glasvärlden. Burgundy Grand Cru skapades 1958 och de återfinns på New York Museum of Modern Art.

2004 övertog Riedel FX Nachtmann gruppen, vilket äger Riedels största konkurrent, Spiegelau.

Riedels brochyr hittar du på: http://www.riedel.com/all-about-riedel/brochure/

Brochyr över Sommelier på: http://www.riedel.com/fileadmin/page_content/flip/sguide_en/index.html#/1/

Citrusträd

Citrus härstammar från Kina.

Den första dokumentationen om citrus i västvärlden var runt 300f.kr. Det finns bevis för att det växte citrus i Italien för Pompejis undergång.

På sent 1600-tal hittades citrus på afrikanska östkusten samtidigt som sjövägen runt Kap Horn till Indien upptäcktes. Det verkar som om araberna har tagit med sig frukterna från österlandet.

Araberna tog med sig citrus till Spanien under deras 700 år långa belägring. Detta var apelsinen. Ännu idag odlas apelsiner i byar och städer i Andalucien.

Idag odlas citrus i mer än 100 länder och på alla kontinenter.

Detta är en Calamondin. Det är en liten mandarin liknande frukt från Orienten. Calamondin odlas oftast för sitt utseende. Den är mycket odlad i Filippinerna, Hawaii, USA och Europa. Den ges oftast som gåva under det Kinesiska nyåret för att bringa lycka. Bladen är små och frukten är rund och liten. Frukten blir orange när den är fullmogen. Frukten är sur när den äts rå, men kan användas som ingrediens till marmelad.

Calamondin blommar under mars, intensivt doftande blommor. Frukten mognar i november och kan hänga kvar i mer än sex månader. Frukten kan bli upp till 4 cm i diameter.

BYREDO - svenskt parfym

Jag har hittat mitt favoritmärke inom parfym, Byredo.

BYREDO

Byredo är ett parfymhus som grundades 2006 av Ben Gorham. Baserat i Stockholm. Vid sidan av världsberömda ”parfymister” som Olivia Giacobetti och Jerome Epinette har Byredo utvecklat en diskret stil genom enkla kompositioner med råvaror av högsta kvalitet. Byredo har ett tydligt fokus på hantverk och kvalitet. Alla produkter tillverkas i Sverige.

Byredo bär tydliga etniska influenser från Bens indiska bakgrund. Detta har gett märket en unik identitet. Hela utbudet av eau de parfume och dofter finns tillgängliga på Byredos butik i Stockholm, Mäster Samuelsgatan 6. Alla är eau de perfume, vilket innebär att de har en doft som ligger kvar mycket längre än eau de toilette eller after shave. Utbudet av olika dofter är stort. Förpackningen är lika för alla, en maffig glasflaska med tyngd. En flaska på 100ml kostar ca: 1400kr. Finns även doftljus för runt 500kr, Body Lotion ca: 450kr och Duschtvål för 250kr.

Byredo säljs förnärvarande i 22 länder.

BEN GORHAM

Född i Sverige av en indisk mamma och en kanadensisk far. Ben har växt upp i Toronto, New York och Stockholm. Ben utexaminerades från Stockholm ArtSchool med en examen i konst. Men ett möte med ”parfymören” Pierre Wulff övertygade Ben att det var dofter istället för konst som var det rätta elementet. Ben sökte utan formell utbildning tjänst hos Olivia Giacobetti och Jerome Epinette. Ben, 31 år, förklarar sina doftönskningar och låter dem skapa kreationer. Som en outsider inom parfymindustrin, är Ben något av en anomali och har erkänts för sin personliga stil och kopplingarna till mode och konst. Flera internationella tidsskrifter har nämnt honom, såsom franska Vogue, Vanity Fair, V Magazine. Ben har tack vare sin gedigna kreativa bakgrund skapat en modern, unik och logiskt sätt att skapa dofter. Genom att begränsa antalet råvaror så ges varje doft en tydlig identitet. Bens idéer till dofterna kommer från hans många resor. Ben säger: ”Jag har alltid varit fascinerad av världen av doft och dess effekt på mina minnen och intryck. Genom Byredo vill jag förmedla mina egna personliga erfarenheter – Bidra till ett nästan kollektivt minne av tid och plats. Jag tror också på ett modernt synsätt utan att förlora luktsinnet – att helt enkelt föra samman det bästa av gammalt och nytt.

VIPP

Historien om Vipp börjar på en Söndag våren 1931 när 17-årige Holger Nielsen vinner en bil på ett lotteri. Holger älskar bilar men har ännu inget körkort. Därför säljer Holger bilen och investerar pengarna i en metallindustri. Detta är början på företaget, som om några år kommer att bli världsberömt för sin papperkorg. Vipps pedalhimk är född.

1939 har Holger gift sig med Marie Axelsen. Marie är utbildad frisör och beslutar sig för att öppna en egen salong. Dock är det ont om pengar så Marie undrar om inte Holger kan hjälpa henne att möblera salongen med b.la. papperskorgar. Holger laborerar i sin verkstad och efter funderande är Holger redo att visa sin pedalhink. Marie blir överlycklig.

Egentligen var pedalhinken endast avsedd för Maries salong. Men många kvinnliga kunder som var fruar till läkare och tandläkare tyckte att pedalhinken skulle vara perfekt för sina mäns praktiker. Sålunda kom pedalhinken att bli vanliga på Danska läkarkliniker.

 “Good design never goes out of fashion”, brukade Holger säga. Det är bara att hålla med honom. Pedalhinken har endast blivit marginellt modifierad sedan den föddes 1939. Idag är den igenkänd över hela världen. I november 2009 blev den accepterad  till The Museum of Modern Art (MoMA) i New York.

Idag har Holger och Maries yngsta dotter, Jette Egelund tagit över företaget. Vipp är nu ett andra generationens företag. Detta var 1995. Företaget består då av Jette och en anställd i fabriken. Jette hade en dröm, att sprida Vipp till designintresserade över hela världen.

Jette gick till de finaste designbutikerna men få såg potentialen i pedalhinken. Men hon gav aldrig upp. Idag är Vipp tredje generationens företag. Antalet anställda har vuxit och sortimentet har utökats.

Fotokonst

Har själv ett originalfoto som finns i fem upplagor. Detta är fotograferat av Ewa-Mari Johansson.

Hon är utbildad i New York, hennes mentor var Time-Life fotografen Arnold Eagle som serermera arbetade med Man Ray.

Under sina 25 år som fotograf har hon utforskat den kvinnliga kroppens styrka och sökt den själ som döljer sig i en människas uttryck och i rummen där den varit. Detta arbete har resulterat i ett flertal olika utställningar som omnämnts i internationell press.

Bilden är från serien TO BE OR NOT TO BE. Bilden är från slottet Storholmen, i Stockholms skärgård. Totalt finns det 33 olika bilder i svart vitt. Framställda på särskilda bomullspapper med rik svärta. Alla bilder är tagna med Hasselbladare. Observera modellen som återfinns mitt i bild.

Storholmen har varit Punschkungen Cerderholms sommarresidens. Sedan köptes det 1917 av bankir Gunnar Kassman, som var Ivar Kreugers närmaste man. Under 1940-talet bodde här den ryska ambassadören Alexandra Kollontoj. Nu står det tomt och förfaller.

Man Ray

Född Emmanuel Rudzitsky 1890 i Philadelphia, Pennsylvania, död 1976 i Paris, var en amerikansk dadaistisk fotograf och filmregissör. Föremål för utställning på Moderna Museet i Stockholm 2004.

Man Ray var känd för sitt lekfulla, humoristiska och erotiska sätt att måla. Intresset för att fotografera föddes år 1917. Man Ray var då 27 år. Det var på grund av att han tyckte att de professionella fotograferna misslyckades i sina försök att reproducera hans målningar som han började fotografera. Han började fotografera sina egna målningar och andra saker och försöket föll väl ut. Han började sedan även fotografera sina vänners alster. Man Ray experimenterade mycket med sina negativ när han belyste dem. Bl.a. så lade han olika vardagliga föremål på ett obelyst fotopapper, varpå han belyste det. Han lade även transparenta saker ovanpå obelysta fotopapper. Många av de abstrakta fotokompositioner som uppstod under hans experimenterande och misslyckanden gjorde honom väldigt känd.

Citrontårta med marängfrostning

Själva kakan är tung och maxad med citronsmak. Marängfrostningen är söt och fluffig och tillsammans blir det en fantastisk smakupplevelse.

Det går åt många citroner till den här tårtan. Använd gärna ekologiska då mycket skal ska användas. Kanderade citroner, lemon curd och botten kan göras dagen före. Marängfrostningen görs samma dag och läggs på före serveringen.

Botten

250gr rumstempererat smör

3 dl strösocker

2 stora ägg

2 äggulor

3 dl gräddfil

rivet skal och saft ( ca: 1 dl) från 2-3 citroner

5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

Lemon Curd

rivet skal och saft (ca: 1,5 dl) från 4-5 citroner

1,5 dl strösocker

2 ägg

2 äggulor

100gr osaltat smör

Maränfrostning

4 äggvitor

2 dl strösocker

1 krm salt

1 msk pressad citron

Kanderade Citroner

2 citroner

2 dl vatten

2 dl strösocker + mer till garnering

Citronlag

rivet skal och saft ( ca: 1,5 dl) från 4-5 citroner

2 dl strösocker

Börja med kanderade citroner. Tvätta citronerna och skär dem i tunna skivor. Ta bort kärnorna. Koka upp vatten och socker tills sockret löst sig och lagen blivit simmig. Lägg i skivorna, låt sjuda cirka 20 minuter. Lägg dem på smörpapper och strö över rikligt med socker när de svalnat.

Gör lemon curd. Sjud citronskal, - saft och socker tills sockret har löst sig. Låt svalna. Vispa ihop ägg och äggulor och vispa i citronblandningen. Sjud på svar värme tills krämen tjocknar. Den får ej koka, då blir det äggröra. Klicka i smöret och rör tills det tjocknar. Låt svalna och kyl.

Baka botten. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och mjöla en rund form, cirka 28cm i diameter.Vispa smör och socker krämigt med elvisp. Tillsätt ägg och äggulor medan du fortsätter vispa. Rör i gräddfilen och citronskal, -saft. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vänd i äggsmeten. Bred ut smeten i formen och grädda i den nedre delen av ugnen cirka 60 minuter. Låt svalna något.

Gör citronlagen. Blanda rivet citronskal och saft med sockret i en kastrull. Låt det koka upp och sjuda tills det blir simmigt, cirka 3-4 minuter.

Dela kakan i två delar. Stick små hål i bottnarna och häll försiktigt lagen över och låt dem dra åt sig den. Låt svalna helt och vila några timmer gärna över natten.

Bred lemon curd på den nedersta delen och lägg försiktigt den andra ovanpå.

Gör marängfrostning. Lägg äggvitorna i en bunke och vispa dem till ett hårt vitt skum. Tillsätt salt, citron och socker, lite i taget och fortsätt vispa kraftigt tills du får en blank maräng. Bred marängen över tårtan. Garnera med kanderade citroner.

Kosta Boda - glasbruk

Utöver en vas från Ulrica Hydman-Vallien har jag ytterligare en vas från Kosta Boda. Denna är designad av Monica Backström.

Monica Astrid Stensdotter Backström

Född 1939 i Stockholm, är en svensk formgivare.

Monica Backström gick på konstfack och HKS 1959–1964 och är som formgivare knuten till Kosta Boda AB sedan 1965. Hon har gjort offentliga utsmyckningar i Borås kulturhus 1976, Kalmar lasarett 1984, nya Kalmar lasarett 1990, Påskallaviks kyrka 1988 och Bibliotekstjänst i Lund 90. Utställningar har hon haft i USA, Japan, Skandinavien och övriga Europa. Hon formger även smycken i egen regi sedan april 2006.

Orrefors Kosta Boda AB

Är en småländsk glasbrukskoncern bildad 1990 med produktion på Kosta glasbruk, Åfors glasbruk, Orrefors glasbruk samt Sea glasbruk i Kosta. Alla glasbruk är belägna i Glasriket i Småland. Bruken har en lång historia men är idag moderna, ISO-certifierade arbetsplatser för cirka 350 personer. Koncernen ingår sedan 2005 i New Wave Group AB. New Wave Group har beslutat att tillverkningen i Orrefors och Åfors skall stängas den 10 juni 2013. Vidare kommer ytterligare produktion att flyttas utomlands.

Tidigare har även Boda glasbruk, Sandviks glasbruk i Hovmantorp och Johansfors glasbruk ingått i Orrefors Kosta Boda. Produktionen på dessa bruk är idag nerlagd. Den 10 juni läggs tillverkningen i Orrefors som tillverkar kända produkter som Snöbollen och Basket ned som en konsekvens av att NWG väljer att lägga produktionen utomlands. Åfors glasbruk läggs ned samma datum men där kommer större delen av konstglaset som tillverkas där att numera tillverkas på Kosta Glasbruk.

Orrefors Kosta Boda säljer och tillverkar högkvalitativt bruks- och konstglas under varumärkena Orrefors, Kosta Boda och Sea. Produkterna är formgivna av ett 20-tal formgivare som är knutna till företaget. I sortimentet ingår servis- och barglas, vaser, skålar och ljuslyktor samt konstglas. Konstglaset säljs och visas på gallerier och museer över hela världen. Formgivningsprocessen står påtagligt nära både tillverkning och marknad, ett särdrag för den svenska glasindustrin.

• Kosta Boda är ett samlingsvarumärke för produkter från glasbruken Kosta, Boda och Åfors
• Orrefors används för produkter från Orrefors glasbruk
• Sea används för produkter från Sea glasbruk

Kosta glasbruk

Är ett svenskt glasbruk i Ekeberga i Lessebo kommun, beläget i den tätort som senare kommit att kallas Kosta efter glasbruket.

Ursprunget till Kosta glasbruk var det glasbruk som löjtnant Lars Johan Silfversparre anlade i Johanstorp i Lenhovda socken. Kommunikationerna var emellertid dåliga och 1740 fick han därför flytta bruket till Dåvedshult. Han lyckades dock inte driva det på egen hand utan sålde till de före detta generalerna Anders Koskull och Georg Bogislaus Staël von Holstein. De fick glasbruksprivilegierna överflyttade på sig. År 1741 inleddes byggnationen av det nya bruket som fick namnet Kosta efter inledningsbokstäverna i de båda ägarnas efternamn. De första glasblåsarna kom från Thüringen i Tyskland. De släppte till en början inte in några svenska glasblåsare, och det skulle dröja 50 år innan svenska namn återfinns bland dessa.

Sand, kvarts och pottaska för produktionen införskaffades lokalt, medan kalk och krita hämtades från Skåne. Sodan importerades från medelhavsländerna.

Under Johan Friedrich Wickenbergs ledning 1761-1790 expanderade glasbruket. Man skaffade försäljningskontor i Stockholm, Göteborg, Kalmar, Karlskrona och Kristianstad. Efter att Henrikstorps glasbruk lagts ned 1762, ökade marknaden i Sydsverige. Man tillverkade såväl fönsterglas som vitt och grönt hushålls- och prydnadsglas. 1773 anskaffade man för första gången utländsk sand för sina bättre varor.

Transporterna till och från bruket förbättrades avsevärt genom tillkomsten av järnvägslinjen Karlskrona-Alvesta. Kosta lät bygga en ny väg till Lessebo station, där ett magasin uppfördes. Samtidigt hårdnade dock konkurrensen, med en rad nya småländska glasbruk, samtidigt som importerat pressglas pressade priserna. Under åren 1878-86 gick glasbruket med förlust, och vinstsiffrorna låga. 1890 hade en smalspårig järnväg öppnats mellan Kosta och Lessebo, egentligen avsett för Kostas sågverk, men järnvägslinjen kom bruket väl till pass. Man började 1892 smälta helkristall, ett nytt sliperi för 60 glasslipare och moderna smältugnar infördes. Antalet arbetare steg från 250 personer 1890 till 305 personer 1893, men vinsterna uteblev.

1894 tvingades man ombilda bolaget, något som inte gav önskat resultat, och 1895 ställde bolaget in sina betalningar. Man gjorde nu en ny omorganisation och sålde av stora delar av bolagets skogar och jordbruk. När vinsterna börjat återkomma drabbades Kosta 1901 av en förödande brand, som ödelade hela fabrikskomplexet. Ugnarna visade sig dock ha klarat sig, och man kunde på bara några månader återuppta driften provisoriskt. För att möta den hårdnande konkurrensen tog Hummel 1903 initiativet till bildandet av AB De Svenska Kristallbruken som en gemensam försäljningsorganisation för de fem glasbruken Kosta, Eda glasbruk, Reijmyre glasbruk, Alsterbro glasbruk och Alsterfors glasbruk. Denna organisation kom att bestå till depressionen i början av 1930-talet, då Kristallbolaget upplöstes, och de olika glasbruken såldes på olika håll. Kosta köptes av ett konsortium med Eric Åfors, ägaren av Åfors glasbruk, som huvudintressent.

1978 köptes Kosta med Åforsgruppen upp och ingår sedan 1990 i Orrefors Kosta Boda-koncernen.

Ulrica Hydman-Vallien

Jag har en vas designad av Ulrica Hydman-Vallien som är tillverkad hos Kosta Boda. Den är röd och målad med Hydman-Valliens karakteristiska ansikten. Den röda färgen passar in som en blickfång i min vita Muuto bokhylla.

Ulrica Hydman-Vallien

Född 1938 i Stockholm, är en svensk konstnär som arbetar huvudsakligen med glas och måleri. Hon är känd för sina slingrande ormar, tulpaner och vargar på glas och målningar. Hon är dotter till Stig Johan Hydman och Margit Billberg-Johansson och gift med konstnären Bertil Vallien.

Ulrica Hydman gick på Konstfack i Stockholm där hon läste keramik och glas. Hennes lärare där var bl. a. Stig Lindberg. Vid Konstfack träffade hon även sin blivande make Bertil Vallien som hon gifte sig med i september 1963. Efter avslutad utbildning gjorde de 1961-1963 studieresor till Mexiko och USA, där de båda arbetade med keramik. Väl hemma i Sverige igen erbjöds Bertil Vallien jobb som konstnär och designer på Åfors glasbruk och snart flyttade båda från Stockholm till den lilla glasbruksorten i Småland.

Ulrica Hydman-Vallien är mest känd är hon för sina glas- och akrylmålningar, men hon producerar även keramik, akvareller och textilier. Hon började som keramiker men med åren har leran fått lämna plats för andra uttrycksformer och sina största framgångar som konstnär har hon vunnit som glasformgivare.

Det skulle dröja ända till 1972 innan Ulrica Hydman-Vallien debuterade som glaskonstnär. I protest mot den konservativa branschen - som ofta ifrågasatte hennes djärva idéer - bestämde hon sig för att debutera med Råttskålen. Pjäsen var tänkt att passa som exklusiv gåva, men hon dekorerade glasskålen med stora svarta råttor och skålen ratades omedelbart av ledningen och sattes aldrig i produktion. Det hindrade henne dock inte att fortsätta med sina egenvilliga idéer, och det med framgång! Hon är också en av de 50 utvalda konstnärer runt om i världen som har fått det prestigefyllda uppdraget att utsmycka British Airways flygflotta, allt från flygplansstjärtar till servetter, porslin, biljetter och brevpapper.

Mercedes-Benz - Geländewagen

Var i en bilhall och fick syn på en Mercedes Geländewagen. Surfade fram till deras hemsida och läste på om G65 AMG. Denna terrängbil har en 5,9litersV12:a på 612hk. Har ett vridmoment på 1000Nm från 2300varv/minut. Bilens totalvikt är 2580kg, trots detta accelererar den till 100km/h på 5,3sekunder. Dock drar den 2,2l/mil i stadstrafik och kommer ner till 1,7l/min på landsväg. Permanent fyrhjulsdrift, automat och mycket mera är standard. Priset är dock avskräckande, 2.540.000kr. Det är som en mindre villa. Men den är mycket tuff.



G65 AMG från www.mercedesbenz.se

 Att se denne i bakspegeln kan göra vem som helst skrämd, att sedan veta att den accelererar ifrån de flesta vanliga bilar gör det inte mindre imponerande. Skulle vara roligt att köra denna, att få känna den brutala kraften.

Mercedes-Benz

Eller Mercedes är ett tyskt fabrikat på personbilar, bussar och lastbilar som tillverkas inom Daimler AG. Mercedes-Benz har sitt huvudkontor i Stuttgart, Tyskland.

Namnet Mercedes kommer av dottern till Emil Jellinek, en österrikisk affärsman som beställde 36 fordon från Daimler-Motoren-Gesellschaft. Under 1900-talet utvecklades Mercedes-Benz till att bli ett av de mest prestigefyllda bilmärkena i världen. Företaget är därtill världsledande inom lastbilsindustrin.

1926 slog sig Benz & Cie. och Daimler-Motoren-Gesellschaft samman och bildade Mercedes-Benz. Detta var en följd av den ekonomiska kris som drabbade den tyska industrin i början av 1920-talet. Det nya företaget drog nytta av kraftsamlingen och utvecklades till ett av Europas stora prestigemärken och gjorde sig känt inte minst på Europas racingbanor. Mercedes-Benz blev statusbilen.

En specialversion med terrängdäck användes av Adolf Hitler. Man tillverkade också flera stora tvåsitsiga cabriolet-modeller. Silverpilarna kallas de racingbilar som Mercedes-Benz och Auto Union körde i motorsport 1934-1939 och Mercedes-Benz 1954-1955.

Wilhelm Friedle införde under sin tid på Mercedes-Benz löpande bandet i den tyska fordonsindustrin.

Efter andra världskriget byggdes företaget upp på nytt och efter att först tillverkat förkrigsmodeller kom nya moderna modeller som snabbt tog tillbaka företaget försäljningsframgångar.

1954 vann Silverpilen - Mercedes-Benz klassiska racerbil - på Europas racingarenor och drog glans över företaget. Detsamma gjorde Måsvingen som är en av företagets mest klassiska modeller och varumärkesskapare, Mercedes-Benz köpte patentet till denna bils klassiska dörrar av Hans Trippel. Under 1950-talet kom en rad klassiska modeller - limousiner och sportbilar - som idag är eftertraktade samlarobjekt.

Under 1960-talet förändrades stora delar av den tyska bilindustrin där flera märken gick i graven och andra fick nytt liv. Mercedes-Benz försökte ta över BMW men övertagandet avvisades i sista stund vid en bolagsstämma hos BMW. 1963 tog man över Borgwards fabriksanläggning i Bremen. 1965 valde man att sälja DKW (Audi) till Volkswagen.

Mercedes-Benz experimenterade med wankel-tekniken och byggde flera idag klassiska konceptbilar som aldrig kom i produktion. I slutet av 1970-talet började man tillverka kombi-modeller vilka tidigare gjorts av externa karosseritillverkare under modellnamnet Safari eller Universal. 1979 kom Mercedes-Benz G-klass (Geländewagen) som fortfarande tillverkas för olika arméer (däribland den svenska) och för privatpersoner.

I och med lanseringen av kompaktmodellen 190 - dagens C-klass - 1982 tog företaget ett första steg till nya influenser kontra företagets klassiska limousiner och stora sedaner.

Under 1990-talet startade ett utvecklingsarbete där Mercedes-Benz började gå mot fler modeller och i flera segment. Ett första steg som var revolutionerade för Mercedes var lanseringen av Mercedes-Benz A-klass Utvecklingen har fortsatt där man lanserade en SUV-modell i och med lanseringen av M-klass och 2005 lanserade man B-klass.

1998 slogs sig Mercedes moderbolag Daimler-Benz samman med amerikanska Chrysler Corporation och bildade DaimlerChrysler vilket skapade nya förutsättningar för Mercedes med en rad andra modeller inom koncernen.

Under senare år har Mercedes-Benz haft problem med kvalitet och dess driftsäkerhet. Rostskador var ett stort problem på flera modeller 1998-2006. Problemet har varit så omfattande att Mercedes-Benz valt att i efterhand ändra sin 30-åriga rostskyddsgaranti för att undvika kostsamma reparationer. Nyare modeller har även problem med undermåliga växellådor, även här väljer Mercedes-Benz att försöka undkomma ansvar.

Logotypen är en treuddig stjärna innesluten i en cirkel och är en världens tio mest igenkända. Den skapades år 1926 när Benz & Cie. och Daimler-Motoren-Gesellschaft slog sig samman. Cirkeln runt stjärnan är en stiliserad lagerkrans. Lagerkransen ingick i logotypen för Carl Benz företag Benz & Cie. Gottlieb Daimlers söner skapade den truddiga stjärnan och den ingick i Daimler-Motoren-Gesellshafts varumärke. De tre uddarna symboilserar de tre elementen luft, land och hav och motorns dominans över dessa.

Muranoglas

När jag var i Venedig, Italien för ett antal år sedan ville jag ha ett minne med mig hem. Vad passade då bättre än ett glas från Murano.

Muranoglas kommer från ön Murano. Murano ligger utanför Venedig i Italien. Murano har sedan länge varit en kommersiell hamn. Nästan lika länge har Murano varit kända för sitt glasbruk.

Glastilverkningen tros härstamma från Romarriket när Venedig var en viktig handelplats. Muranos rykte som centrum för glastillverkning föddes under ”Venediska Republiken” när glasblåsarna beordrades att flytta hyttorna till Murano 1291. Glas från Murano är fortfarande förknippat med Venediskt glas.

Det dröjde inte länge innan glasblåsarna blev de mest prominenta invånarna. På 1300-talet fick glassblåsarna bära svärd, hade immunitet från åtal av den Venediska staten och deras döttrar fick gifta sig med de mest inflytelserika familjer. Men glasblåsarna fick inte lämna republiken. Många hantverkare tog risken och satte upp hyttor utanför republiken i omkringliggande städer, även så långt bort som England och Holland.

I slutet av 1500-talet var 3000 av Muranos 7000 invånare inblandade i glastillverkningen.

Glasblåsarna hade monopol på kvalitetsglas i hundratals år. De utvecklade och förfinade många tekniker i glastillverkningen, inklusive kristallglas, emaljerade glas, glas med guldtrådar, mångfärgade glas. Idag används fortfarande dessa metoder.

Idag har Murano ett antal fabriker och ett fåtal konstglasbruk. Dessa gör allt från masstillverkade glas till original skulpturer. Museo del Vetro i Palazzo Giustinian visar histirian om glastillverkningen och har ett urval av glas från Egyptiska riket fram tills idag.

Muranoglas producerades i stora kvantiteter under 50 och 60-talet för export och turister.

Tekniken för att tillverka Muranoglas är mycket komplex. Glaset tillverkas av kisel som görs flytande under hög temperatur. När glaset går från flytande till fast tillstånd, då kan blåsarna forma sitt material. Det finns ett temperaturintervall där glaset först är mjukt innan det hårdnar helt.

Desto mer natriumoxid som används desto långsammare stelnar glasmassan. Detta är viktigt för de handtillverkade glasen eftersom detta ger glasblåsarna längre tid till att forma glaset. Glasblåsaren kan lägga till olika material i massan, som natrium för att få en ogenomskinligt glas, nitrat eller arsenik för att eliminera luftbubblor eller färger.

Färger, teknik och material beror på vad glasblåsaren vill forma för glas. Aquamarin görs genom att använda koppar och kobolt medan rubinröd används som guldlösning och färgämne.

Några av de historiska glasbruken finns kvar även idag, b.la. Gabbiani, Venini, Salviati, Barovier & Toso, Pauly, FerroMurano, Berengo Studio, Seguso, Formia International, Simone Cenedese, Alessandro Mandruzzato och många fler. Den äldsta är Antica Vetreria Fratelli Toso, grundad 1854.

Morris

Senaste tillskottet i min garderob är en blazer från Morris. Den är inköpt på NK i Stockholm.

Tyget påminner om tweed. Mocka under armbågarna. Utanpåliggande ficklock samt biljettficka. Kraftiga knappar. Fyra knappar på ärmarna. Grönt innerfoder.

Morris är ett svenskt designermärke för herrkläder skapat av Jan Alsén 2004. Huvudkontoret för Morris-företaget J.M.Alsén Design AB ligger i Borås och Morris har en egen butik i Stockholm. Morris stil är brittiskinfluerad och namnet är taget från en butik i Stockholm på 1950-talet som sålde brittiska herrkläder.

Oscar Jacobson

Johan Oscar Jacobson föddes 1881. Han var tredje barnet till Hilda Sofia och Anders Jacobson. Anders drev en handelsresande verksamhet under många år så Johan Oscar fick möjlighet att lära sig en hel del om att driva företag. Oscar funderade länge att göra  kläder för män, speciellt arbetskläder, och började göra funktionella plagg för arbetare i och kring Borås.

Oscar Jacobson är ett svenskt herrkonfektionsföretag grundat i Borås 1903. Bara några år senare 1906, uppgick omsättningen 160.000 kronor, en imponerande summa med tanke på att ett dussin skjortor kostar 11,50 kronor. Samma år avgick Johan Anders och hans plats togs av Oscar och Carl. Nu var det Oscar och hans bror som var ansvarig för att bygga företagets framgång.

År 1908 lanserade Jacobson, då den revolutionära idén att sälja färdiga kläder för män i färdiga storlekar. Detta var ett helt nytt koncept, eftersom dittills alla kläder hade gjorts till kundens mått. Och det innebar att en kostym blev billigare.
Satsningen blev en succé för bröderna. Och de hade sina egna lokaler med cirka 20 sömmerskor.

På 1920-talet, ändrades produktionsprocessen från att varje sömmerska gjorde en hel kostym, till att varje sömmerska specialiserade sig på sitt område. Detta resulterade i en avsevärd förbättring i kvalitet och passform. Businessen blomstrade under de följande decennierna, med undantag av 1940, när andra världskriget kastade sin skugga över Sverige.
Nästa stora skiftet kom 1949. Det var då som Oscar Jacobson tog en båt över till USA för att få lite inspiration från möjligheternas land. Oscar antecknade som en besatt. Vad han såg måste ha varit revolutionerande för en näringsidkare från Borås. En av de många nyheter som han mötte var den första nylonskjorta. Från och med 1950-talet, visade Oscar Jacobson stor hantverksskicklighet manifesteras i skrädderi och sömnad, men också inom mode.

Oscar Jacobson var VD i företaget fram till 1957 då han efterträddes av sin son Anders Jacobson. Anders hade ett starkt intresse för kläder och var snabb att introducera utländska influenser. Oscar Jacobson började arbeta med mer exklusiva material såsom lammull och kashmir.

Under 1960 låg fokus på en smalare silhuett, enligt mode från Storbritannien, och detta utgjorde grunden för ett effektivt partnerskap med den brittiska marknaden.
Familjen Jacobson sålde 1971 företaget till Sweteco. 1983 köptes företaget av Börje Bengtsson som senare efterträddes av sin som Magnus Bengtsson. Företaget ingick under den tiden i Oscar Jacobson & Stenströms Holdings. I dess ägo fanns även Stenströms skjortfabrik i Helsingborg. 2008 Avyttrades Oscar Jacobson AB ur koncernen och köptes då av investmentbolaget Valedo Partners. Valedo Partners ägs till större delen av pensionsfonder. I samband med att Valedo Partners tog över bolaget tillsattes Roger Tjernberg som VD för Oscar Jacobson AB. Roger Tjernberg kom då senast från ett annat svenskt konfektionsföretag - Tiger of Sweden.

Företaget har Flagship Stores i Stockholm, Sundsvall, Norge och Finland.

Själv har jag en smoking som är sydd i Sverige. Annars ligger deras fabriker i Baltikum.

Utöver detta har jag en kostym. En klassisk enkelknäppt. Denna är måttsydd. Fick utgå från en modell från deras kollektion. Sedan valde jag tyg, färg på foder m.m. Allt anpassades efter mig.







HUGO BOSS

Hugo Boss, tyskt klädmärke och modehus med inriktning på herrkollektioner, huvudkontor i Metzingen, Tyskland.

Hugo Boss är sedan lång tid tillbaka en av de ledande tillverkarna av kostymer. Hugo Boss har även lanserat olika herr- och damparfymer under senare år och 2005 en hudvårdsserie för män. Finns  även klockor, glasögon, väskor och skor.

Hugo Boss har idag 6102 butiker i 124 länder. Produktionen sker på olika platser, b.la. i företagets egna fabriker i Tyskland, Italien, Polen, Turkiet och USA.

Det finns två huvudserier, HUGO och BOSS.

• Boss Black. Män(1979), kvinna(2000). Moderna klassiska kläder. Den mest spridda. Den som har den bredaste sortimentet.
• Boss Orange. Män(1999), kvinnor(2005). Serie med mer bohemiska influenser.
• Boss Selection. Män(2003). Högre prissatta kläder för en mer mogen publik. Drar mot engelsk skräddarkonst.
• Boss Green. Män(2003), kvinnor(2010). Känd mest som Boss Sport. Relanserades 2003 med inriktning mot golfmarknaden.
• Hugo. Män(1993), kvinnor(1998). Europeisk look, även androgyna kläder.

Hugo Boss grundades av Hugo Ferdinand Boss (1885–1948) i Metzingen 1924, en litet samhälle utanför Stuttgart. Men gick i konkurs 1930 p.g.a. ekonomiska problem. Det återstartades 1931 och nådde framgångar som leverantör till nazistregimen. Under 1930-talet leddes företaget av personer som stödde nazistregimen öppet och företaget levererade uniformer till SA, SS, Wehrmacht och Hitler-Jugend. Under andra världskriget hade företaget tvångsarbetare från Väst- och Östeuropa. År 2000 gick företaget med i den stiftelse som det tyska näringslivet instiftat för att ersätta tvångsarbetare.

Själv har jag en kavaj. Svart och vit. Tyget är mjukt och följsamt. Denna passar till ett stort antal byxor vid tillfällen då det inte behöver vara så formellt.

Tre knappar, inga utanpåliggande fickor, ingen biljettficka. Fyra knappar på ärmen.

Har även en klassisk dubbelknäppt kostym. Denna har några år "på nacken", men den fungerar fortfarande. Mörkblå, så den passar till alla formella tillfällen.

Utanpåliggande fickor. Fyra knappar på ärmen. Saknar biljettficka. Denna ingår i deras baskollektion så den är varken måttsydd eller skräddarsydd (se tidigare på bloggen under april för skillnaden mellan dessa).