Lakritspulver

Just nu blomstrar det lakrits i alla matmagasin, i alla nya recept och massa nya spännande smakupplevelser upptäcks. Själv var jag ”tvungen” att köpa lakritspulver för att testa hur detta blir i matlagningen. Fan en plåtcylinder med lakritspulver från Iran i en chokladbutik. Köpte denna för att testa. Rapport kommer….

Lakrits fanns redan år 4000 f.Kr. Då användes lakritsroten som läkemedel i Mellanöstern. Egyptierna lade också lakritsrot i Faraonernas gravar, som ”färdkost” vid deras resa till det okända. Den mjuka lakritsen uppfanns av misstag år 1760, när en engelsk apotekare råkade hälla mjöl i lakritsmedikamentet han kokade.

Lakrits är en massa som framställs ur lakritsrot från Glycyrrhiza glabra. Lakritsrot innehåller glykosiden glycyrrhizin och har en söt smak. Lakrits är ett vanligt smakämne i godis men förekommer även i till exempel likör och glass. Produkter med lakritssmak kan även innehålla anis som ersättare eller smakförstärkare till lakrits. I godissammanhang kallas lakrits ibland sötlakrits. Detta för att särskilja smaken från saltlakrits som innehåller det konstgjorda saltet salmiak. I Europa produceras lakrits främst i Spanien, Italien och Turkiet.

Söt lakrits innehåller lakritsrot samt smaksätts ofta med anis och salt lakrits innehåller även salmiak. Lakritsrot är en ärtväxt som växer vilt i Medelhavsområdet, Ryssland, Kina och Iran. Lakritsroten skördas vart 3-4 år och det är rötterna som används till lakritstillverkningen.

Först soltorkas rötterna för att sedan malas till ett brunt pulver. Därefter kokas pulvret till en tjock seg massa som knådas och pressas ut till långa stänger som får torkas i några dagar innan de används. Detta är en hård lakrits som oftast äts i Italien. I Skandinavien gör vi mjuklakrits, en blandning av socker, mjöl och lakrits. Lakritsfabriken använder rismjöl, därför har lakritsen en bättre konsistens och är dessutom glutenfri. Lakrits smaksätts ofta med bland annat anis, apelsin eller mint och en del lakrits blandas dessutom med gummi arabicum (kåda från ett afrikanskt akacieträd) för att bli mjuka pastiller.

Lakritsroten var förr en medicinalväxt. Lakritsrot såldes även på apotek så sent som på 1970-talet. Smal grenliknande rot som vid tuggning och med saliv ger den typiska lakritssmaken tillika med fibrer då den långsamt mjukas upp. Det finns studier på djur som påvisar att ämnet glycyrrhizinsyra som finns i lakrits kan ha anticarcinogena effekter, det vill säga cancerförebyggande egenskaper.

Överkonsumtion av lakrits - mer än 50 gram per dag - kan hos känsliga personer ge upphov till skadliga effekter, på grund av att glycyrrhizinsyra hämmar enzymet 11β-HSD2 som omvandlar kortisol till kortison. Kontinuerligt intag kan orsaka kaliumbrist (hypokalemi), ödem, högt blodtryck och förändringar i nivån av hormoner som reglerar saltbalansen. De flesta som överkonsumerat drabbas lindrigt, men i sällsynta fall förekommer livshotande besvär.

Eftersom lakrits gör att salt stannar i kroppen, så bör lakrits inte förtäras i samband med salt kost.

Halten av glycyrrhizinsyra varierar påtagligt mellan exempelvis lakritsrot och lakritsextrakt samt mellan olika lakritsprodukter, samtidigt som människor reagerar olika starkt på ämnet.

Sedan 20 maj 2006 ska vissa lakritslivsmedel i Sverige som exempelvis innehåller höga halter av glycyrrhizinsyra förses med en varningstext enligt Livsmedelsverkets föreskrifter.

1991 importerade Sverige omkring 4 ton lakritsrot, 267 ton lakritsextrakt och 5 390 ton lakritskonfekt. Årskonsumtionen av lakritskonfekt uppskattas vara cirka ett kilo per person i Sverige.

Lakritsrot har använts som medicin sedan 1600-talet och tidigare, och användes då främst mot "dålig mage". Den söta smaken i lakrits verkar även som slemlösande vid hosta och används fortfarande flitigt i hostmediciner och halstabletter. Överkonsumtion av lakrits kan dock vara laxerande och kan orsaka högt blodtryck.

I Finland är saltlakrits och salmiak omåttligt populärt tack vare Fazer och Turkisk peppar. Här finns till och med en förening som heter Finlands Salmiakförening. Finnarna intar även lakrits som dryck, där "shots" med salmiak är mycket populärt främst genom Koskenkorva.