Bälten från J.Lindeberg

Ibland kan man vara i behov att ha ett bälte till sina byxor. Visst går det att få byxor insydda i midjan, men ibland rör det sig om så lite att det fungerar bäst med ett bälte. Då är det bra att ha några olika bälten. Har jag lite finare byxor eller om det är mer dressat tillfälle fungerar mitt svarta smala bälte från J.Lindeberg. Har jag jeans eller ska vara mer ledigt klädd passar mitt breda turkosa bälte från J.Lindeberg.

J.Lindeberg är ett svenskt klädmärke skapat av Johan Lindeberg. År 1995 bestämde han sig för att starta ett eget märke efter att tidigare drivit den svenska agenturen för Italienska Diesel i Sverige. Under ett knappt år var han även koncernens marknadschef. J.Lindeberg är nära associerat med golf och sedan start har Jesper Parnevik varit en av frontfigurerna.  J.Lindeberg gick med kraftig förlust de sju första åren men överlevde. J.Lindeberg har fått flera kända personer att ställa upp som fotomodeller, bl.a. Dave Gahan, Juliette Lewis och Justin Timberlake. J.Lindeberg säljs i 20 länder, bland annat USA och Sverige.

Företaget har under många år haft ekonomiska problem och interna slitningar mellan ägare och grundare. 4 juli 2007 offentliggjordes att Proventus går in som huvudägare i J.Lindeberg. Ny VD och delägare blir Stefan Engström, tidigare på Peak Performance. Johan Lindeberg får rollen som "fristående kreativ chef". Ny i styrelsen på Proventus initiativ är filmregissören och före detta artisten Johan Renck.

Vaser från Alvar Aalto

Det är alltid trevligt med färska blommor hemma. För detta behövs vaser. Själv har jag två av Alvar Aaltos karaktäristiska vaser, en liten och en stor. Dessa passar att fylla upp med tulpaner. Tulpaner passar även i den lilla vasen, det är bara att klippa av stjälkarna så att blommorna blir korta. Har även en ljusstake i samma design. Dessa är tillverkade av iittala.

Alvar Aalto

Hugo Alvar Henrik Aalto, född 1898 i Kuortane i Finland, död 1976 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt och formgivare. 1924 gifte han sig med sin första fru Aino Marsio och 1952 gifte han sig med sin andra fru Elissa Aalto.

Alvar Aalto var banbrytande inom modern arkitektur. Böljande linjer, fönsterlösa tegelmurar, rytmiskt strukturerade glasfasader, landskaps- och materialförankring kännetecknar Aaltos arkitektur. Han tog alltså avstånd från funktionalismen. Bland hans mest kända skapelser kan nämnas Villa Mairea i Norrmark, kongressbyggnaden Finlandia-huset i Helsingfors och Aaltocentrum, där kyrka, stadshus, bibliotek, teater och polishus ingår. Det mesta av hans arkitektur var nydanande och innovativ. Aalto är även berömd för sin glasformgivning, till exempel vasen Savoy. Makarna Aalto startade 1935 inredningsfirman Artek för försäljning av deras möbler, textilier, glas med mera.

 

Iittala

Iittala etablerades som ett glasbruk 1881 och är ett varumärke inom finsk formgivning med inriktning på designföremål, glas och porslin samt köksredskap. Iittalas officiella i-logotyp är skapad av Timo Sarpaneva 1956. Iittala har starka designrötter i dricksglas och konstglas, något som till exempel märks på de tidigt designade Aino Aalto-glasen som Aino Aalto formgav 1932, Savoy-vasen (Aalto-vasen) av Alvar Aalto från 1936, Oiva Toikkas samling Birds by Toikka, glasfåglar som har tillverkats sedan 1962, hans glasservis Kastehelmi från 1964 och Tapio Wirkkalas glas Ultima Thule från 1968. Med tiden har Iittala utvidgat sin verksamhet till andra material än glas, till exempel porslin och stål, samtidigt som företaget håller fast vid den centrala filosofin om progressivt elegant och tidlös design, som Kaj Francks servis Teema från 1952 och Timo Sarpanevas gjutjärnsgryta Sarpaneva från 1960. Iittala fokuserar på tidlös design, vilket inte bara kommer till uttryck i äldre formgivningar, utan också i moderna klassiker som Björn Dahlströms kokkärlsserie Tools från 1998, Heikki Orvolas serie ljuslyktor Kivi från 1988, Alfredo Häberlis servis Origo, som skapades 1999, och glasen Essence från 2001, Anu Penttinens Vitriini från 2010 och köksserien Sarjaton, med föremål av porslin, glas, trä och textilier formgivna av Harri Koskinen, Aleksi Kuokka, Musuta och Samuji 2012.

Iittalas fortsatta framgång har utan tvekan att göra med det nära samarbetet med skickliga formgivare och med att slutprodukten alltid uppfyller formgivarnas önskemål, men också med att man håller fast vid företagets grundläggande värderingar och filosofi och ständigt producerar produkter av hög kvalitet. Med tiden förnyas produkterna genom nya färger och variationer som tack vare ett system för designarkivering som i sin tur skapades av Erkki Vesanto 1936, garanterar att ingen design ligger för nära en annan.

Med några få undantag kom Iittalas glasblåsare, produktmodeller och formgivningar fortfarande från Sverige, Tyskland, Danmark och Belgien fram till på 1920-talet.

Iittalas första interna designer var Alfred Gustafsson. På initiativ av den dåvarande ställföreträdande chefen Claës Norstedt skapade Alfred Gustafsson 1903 sina mest berömda verk: dricksglasserien Great Men. Serien var en passiv protest mot det ryska styret och avbildade män som var av stor betydelse för det finska samhället och den finska kulturen.

1920- och 30-talen var Iittalas kristallålder och man uppmärksammades vid världsutställningen i Barcelona 1929 för de kristallglas som tillverkades i glasbruket.

1932 anställdes Göran Hongell av Karhula-Iittala och blev den första formgivaren som anställdes vid ett finskt glasbruk. Hongell inledde ett samarbete mellan formgivare och glasblåsare genom att ta med mönster till glasverkstaden för att få information om de tekniska aspekterna vid blåsningen av föremålet. Karhula-Iittala samarbetade också med många andra formgivare, till exempel Gunnel Nyman and Lisa Johansson-Pape.

På 1930-talet introducerade Aino och Alvar Aalto funktionalismen i Finland och hos Iittala. Aino Aalto deltog i Karhula-Iittalas formgivningstävling med sin serie Bölgeblick 1932 och vann andra pris. Glaset visades för en internationell publik i London 1933 och därefter vid triennalen i Milano 1936 där Aino Aalto belönades med guldmedalj. Designen förmedlade inte bara enkelhet utan också en ny funktionalism, eftersom glasen kunde staplas. Aino Aalto-glasen tillverkas fortfarande.

1936 formgav Alvar Aalto Aalto-vasen (Savoy), hans mest kända designföremål som först visades vid världsutställningen i Paris 1937. Aalto-vasen är stilbildande och världsberömd och den tillverkas fortfarande vid Iittala glasbruk över 75 år efter det att den skapades.

Från slutet av 1940-talet riktade formgivarna Göran Hongell och Erkki Vesanto in sig på produktion av serier, medan Tapio Wirkkala och Kaj Franck fokuserade på att formge konstglas. Resultatet blev tydligt i 1949 års katalog från Karhula-Iittala, som skilde sig helt från tidigare kataloger och som innehöll vackra föremål.

Finsk formgivning fortsatte att blomstra under 1950-talet som inleddes med att Finland belönades med 25 utmärkelser vid triennalen i Milano 1951. Tapio Wirkkala tilldelades tre Grand Prix-priser och Timo Sarpaneva fick en silvermedalj. 1954 vann Wirkkala ytterligare ett Grand Prix-pris, och Timo Sarpaneva fick ett Grand Prix-pris vid triennalen 1957.

1952 skapade Kaj Franck, som också var ledare för produktionen inom Arabia, serien Kilta för Arabia. Formgivningen av serien, som döptes om till Teema 1981, ger uttryck för alla Iittalas centrala idéer och kärnvärden och förenar hög kvalitet med tidlös form och multifunktionalitet.  Teema-serien tillverkas fortfarande och Heikki Orvola och Oiva Toikka arbetar regelbundet med att förnya färger och storlekar, så att de nya föremålen ska behålla andan i Francks design.

Iittala ställer höga kvalitetskrav på sina produkter, och Löflund har berättat att det händer att ingen eller endast en av Timo Sarpanevas Orkidea, som man bara kan tillverka ett fåtal av på en timme, passerar kvalitetskontrollen. Iittalas produkter har tack vare sin design och den höga kvaliteten hyllats över hela världen något som tidskriften House Beautifuls utnämning 1954 av Orkidea till vackraste föremål var bevis på.

Under det att tillverkning av konstglas blev allt vanligare blev formgivarnas namn det som lade grunden för försäljningen och Timo Sarpaneva skapade den röda i-logotypen för sin i-serie, som 1956 blev symbol för Iittalas varumärke även om namnet Karhula fortfarande användes för produkter från Iittalas glasbruk så sent som i början av 1960-talet.

1988 gick Iittala samman med Notsjö glasbruk. 1991 köptes glasbruket upp av Hackmankoncernen.

Iittalagruppen är en koncern med sex skandinaviska tillverkare av designade bruksföremål:

Iittala, i Iittala, som gör glas, porslin, bestick, stekpannor och kastruller.

Arabia i Helsingfors, som gör porslin.

Hackman i Sorsakoski utanför Kuopio, som gör kastruller, stekpannor, knivar och bestick.

Rörstrand i Lidköping i Sverige, som gör porslin.

BodaNova i Höganäs, som gör bestick, glas och ugnsfasta glasformar.

Höganäs Keramik i Höganäs, som muggar och andra produkter av keramik.

Høyang-Polaris i Moss i Norge, som gör kastruller, stekpannor, knivar, bestick, bakformar och köksredskap.

Dessutom har man fabriker i Humppila utanför Tavastehus (glas), Notsjö (glas) och Lillkyro (komponenter).

2004 blev Iittala varumärke för koncernens produkter. Iittalagruppen, som har 1 400 anställda, ägs sedan 2007 av det finländska industriföretaget Fiskars.

 

Handskar från A. Christensen

 

Till höst och vinter kan det vara bra att ha ett par handskar. Ska du ut och gå krävs det att man har ett par tumvantar mot kylan. Men ska du ut på ärenden och vara lite mera dressad passar det med ett par finare handskar. Själ har jag dessa från A. Christensen. Rött typ och svart skinn.

Amanda Christensen (1863-1928).

Amanda Christensens namn pryder fortfarande fasaden på Kungsbroplan.

Amanda Charlotta Christensen (född Svensson), 1863 i Frustuna, död den 1928 i Nice, var en svensk sömmerska och företagare som grundade kravattmärket Röda Sigillet.

Christensen var ett av nio barn från ett enkelt lantbrukarhem i Vårdinge vid Gnesta. Som 20-åring kom hon 1883 till Stockholm för att tillträda ett vikariat som småskolelärarinna, men sadlade redan nästa år om och började arbeta som kravattsömmerska för firma Edén. Året därpå, 1885, startade hon egen firma, skaffade en liten ateljé på Stora Nygatan i Gamla stan och anställde ytterligare två sömmerskor. Produktionen inskränkte sig de första åren till vita flugor, ett plagg som det fanns stor avsättning för i en tid då herrarna i de högre samhällsskikten i princip dagligen bytte om till frack på kvällen. Så småningom tillkom också svarta flugor samtidigt som firman skaffade sig köpare och återförsäljare även utanför huvudstaden.

1890 gjorde Amanda Christensen (som några år tidigare gift sig med xylografen Christian Christensen) sin första utrikes studieresa. Hemkommen med nya intryck expanderade hon rörelsen kraftigt med ett tiotal nya sömmerskor och började produktion av kravatter i ett flertal kulörer och mönster. Snart kom kravatterna även allt mer att tillverkas i det exklusivare materialet siden, något som tidigare varit ovanligt i Sverige. Sidenet lät Amanda Christensen inköpa via utländska agenter från bland annat Frankrike och Italien. Hon fortsatte också att göra regelbundna studie- och affärsresor till utlandet, så småningom i sällskap med sonen Rudolf. I början av 1900-talet lanserade firman det varumärke som den blivit mest känd för, "Röda Sigillet".

Under dessa år växte firman stadigt och flyttade successivt till nya större lokaler. Åren 1901-1909 låg firman på Gamla Brogatan 32, 1909-1919 på Kungsbroplan 3 och därefter på Kungsbroplan 1, där en stor ljusreklam upplyste om vem som var fastighetens innehavare. Samma år som den sistnämnda flytten omvandlades företaget till aktiebolag (Amanda Christensen AB), och sonen Rudolf tog över den dagliga driften.

Sina sista år efter pensioneringen ägnade sig Amanda Christensen åt blomsterförädling och flitigt läsande. Från 1926 bosatte hon sig i en villa Nice, där hon avled knappt två år senare.

Efter sonen Rudolf (död 1952) fortsatte Amanda Christensen AB att drivas av hennes ättlingar i ytterligare två generationer, först av sonsonen Vidar och sedan av dennes dotter Amanda. År 1999 lämnade dock familjen Christensen firman, då den såldes till Jens Engvall AB.

I dag marknadsför firman alltjämt sina enklare polyesterslipsar under namnet "Röda Sigillet", medan de exklusivare sidenslipsarna säljs under grundarens namn "Amanda". Man marknadsför även bälten, scarves, strumpor, manschettknappar och andra accessoarer. Själva företaget ligger numera i Ulricehamn medan produktionen är flyttad från Sverige till Italien.

Amanda Christensen AB är sedan 1949 kunglig hovleverantör.

Manschettknappar



 

 

Har ett antal skjortor som jag redan skrivit om tidigare. Det är både traditionella skjortor med knappar på manschetterna, enkel manschett och dubbel manschett. Det är bra att ha olika typer av skjortor då olika passar vid olika tillfällen. Dubbla manschetter kan bli lite för uppklätt i vissa tillfällen. Själv har jag enkla och stilrena manschettknappar i guld.

Manschettknappar är parvis sammanhörande accessoarer med funktionen att hålla samman ändarna av manschetterna på främst herrskjortor. Också till vissa folkdräkter används manschettknappar.



Vanlig manschett med knappar

Manschettknappar är nödvändiga vid bärandet av skjorta med dubbel (vikt) manschett, men även många skjortor med enkel manschett har ett extra knapphål invid den fasta knäppningen för att möjliggöra bärande av manschettknappar (så kallad kombinationsmanschett).
 

Manschett (av franska manchette, diminutiv av manche = ärm), garnityr (linning, kant), som avslutar ärmen på en skjorta.

De moderna manschettknapparna torde ha kommit i bruk under 1800-talet då de mjuka spetsmanschetterna ersattes med stärkta manschetter vilka på grund av sin styvhet inte lät sig knäppas med vanliga fastsydda knappar. Än i dag gäller detta vid bärande av stärkt frackskjorta.

 

Dubbel manschett med manschettknappar

I modern strikt herrklädsel utgör manschettknapparna ett av de få allmänt accepterade inslagen av smycken för män, och knapparna är därför ofta tillverkade i ädla metaller som guld och silver och kan vara försedda med ädelstenar, kulört emalj eller gravyr i form av monogram eller släktvapen. Det finns dock också numera ett tämligen stort utbud av mer humoristiska manschettknappar i form av godisbitar, badkarskranar, musikinstrument med mera. En enklare variant är den som består av små flätade kulörta trådknyten med ett elastiskt band emellan.

Bär man manschettknappar i någon ädelmetall skall dessa matcha eventuella andra accessoarer såsom exempelvis slipsklämma, klockkedja eller – till frack och smoking – bröstknappar.

Manschettknappar utformas och väljs ofta för att spegla bärarens identitet, till exempel genom släktvapen, symbol för lärosätet där man studerat eller som symbol för något intresse bäraren har.

Slipsförvaring

 

 

Ett problem som kan uppstå om du har många slipsar är att kunna förvara dem på ett bra sätt. Ett sätt är att rulla ihop dem lite löst en och en , sedan förvaras slipsarna i en låda. Det bästa är om man hittar en hängare för slipsar. Det finns olika varianter som rymmer olika många. Fördelen med dessa är att slipsarna får hänga. Därvid undviker du att få veck på slipsen. Sedan blir det även mycket överskådligt. Du ser vilka slipsar du har och kan snabbt hitta den du söker efter. Jag är fullt nöjd med min "Tie Rack".

Skjortor

Det är alltid bra att ha lite skjortor i garderoben. Själv har jag ett antal, bl.a. från BOSS, Stenströms och Corneliani. Det bör finnas en vit skjorta, en blå och sedan gärna några med mönster eller färger.

Skjorta, är ett av klädedräktens tidigaste plagg, som förekommit i sin ursprungliga form redan under antiken. Skjortan var fram till tidigt 1900-tal ett renodlat underklädesplagg. I takt med värmesystemens utbredning avtog klädernas praktiska behov; på 1920-talet blev det socialt acceptabelt att ta av sig kavajen inomhus, så länge man hade väst under, och så länge det var på arbetsplatsen. Successivt har skjortan stigit i rang och fått allt större betydelse i takt med att klädkoderna lättats upp. Idag är skjortan ett klädesplagg, vars passform och utseende är nog så viktigt, i synnerhet om man bär det som överplagg.

Skjortan bärs idag ofta som överplagg, ensam eller under en tröja, och stoppas ibland inte in i byxorna. Detta ställer dock krav som tidigare inte varit nödvändiga på passform, eftersom skjortan hamnar i blickfånget liksom tidigare var fallet med kavajen. Skjortan kan bäras såväl utanpå som instoppad under en kavaj, men enligt vedertagna klädnormer anses instoppad skjorta gälla i formella sammanhang. Används slips bör skjortan i normalfallet stoppas in.

Variationen mellan skjortor ligger, förutom på tyget, i formen på krage och manschetter som finns i många olika former.

Variationen är stor när det gäller modeller.

Skjortan är ett av de få plagg som ofta förekommer i olika passformer. En passform är ett storleksförhållande mellan plaggets olika delar. Den vanligaste skillnaden mellan olika passformer är storleken på bålen även om vissa passformer har skillnader även över armar. Smalare passformer åstadkommer den smalare bålen antingen genom att skjortan är insydd i sidan, eller att två veck i ryggen sytts. Passformars olika namn varierar och kan exempelvis vara Classic, Fitted Body, Slimline, Tailored fit och Extra slim fit.

Krage

Kragen är den del av skjortan som sitter närmast halsen. Den har en mängd olika utseenden, men är samtidigt den del av skjortan som är mest känslig för modets olika svängningar. Nya modeller som har ett intensivt mönster har ofta kragen och manschetten utelämnats enfärgade.

Barrel

En mycket hög krage. Har minst två på diagonalen sydda knappar i halsen. Namnet kommer från den tunnliknande form som uppstår om samtliga knappar knäpps.

Button down

Kragtyp där båda snibbarna fästs med en knapp vardera.

Button under

Liknar Button down men där knapparna dolts under snibbarna.

Cutaway

Denna krage har många namn, och kallas även bred, spread, bold och Windsor. En bred krage tänkt att bäras med slips, då knuten med Windsorknut.

Pin

Krage som fästs med någon form av nål. Är mindre vanliga i Sverige och används uteslutande med slips.

Tab

Mellan kragsnibbarna sitter en liten flik som knäpps ihop och används likt nålen på pinkragen för att lyfta slipsen. Används traditionellt uteslutande med slips. Liksom Pinkragen en ovanlig krage. Synnerligen ovanlig i Sverige.

Klassisk

Kragens mest vanliga utseende som fungerar både med och utan slips. (även Turn down)

Knäppning

Knäppningen kan vara antingen synlig eller dold. Skjortan kan ha bröstfickor. Manschetterna kan vara raka, runda eller dubbla för manschettknappar. Ryggen kan vara slimmad, rak eller ha ryggveck på sidorna eller i mitten.

Under den segregerade medeltiden ansågs mannen, liksom Jesus, vara den som stod närmast Gud och därmed på hans högra sida. Högersidan förknippades med solen, ljuset och “den manliga principen” och detta visualiserades genom att placera knapparna till höger på männens plagg. Den vänstra sidan förknippades istället med natten, månen och det förflutna, varför kvinnorna fick bära sina knappar till vänster. Nu var det inte speciellt vanligt med knappar i kvinnokläder, eftersom dessa ansågs alltför lätta att öppna och knapparna sågs därför som ett manligt attribut under några århundraden medan kvinnorna fick hålla sig till snörning och hyskor.

Så småningom började man även sära på kvinnor och män i kyrkan. Männens sida blev då av “naturliga” skäl den högra, medan kvinnorna fick hålla sig till vänster. Knäppningen fick då ytterligare en funktion; Kvinnorna kunde amma sina barn i kyrkan samtidigt som de kunde skyla sig för den manliga sidan eftersom damknäppningen öppnas åt vänster. (NE.se)

Hemmagjord blåbärssylt

Så enkelt att göra och så mycket godare än att köpa färdig sylt.

 

3 liter blåbär

9 dl strösocker

Gör så här

1. Varva bär och socker i en gryta. Koka upp och småkoka ca 15 minuter. Rör inte för ofta.

2. Ta grytan av värmen, skumma ytan.

3. Fyll på rena glasburkar, förslut och förvara i kyl. Kan även frysas i plastpåsar.

Golfskor från Puma

Har letat efter bra skor att ha när jag spelar golf. Förut har golfskorna varit tråkiga, bara funnits i vitt och svart för oss herrar. Damerna har alltid haft mer färger att välja på. Förut har jag haft fotbollskor för grusträning, eftersom dessa finns i en mängd färger. Nu har det dock hänt något. Nu finns det skor i en mängd färger. Denna gång valde jag skor med en massa små ”dubbar” under, dvs. inga traditionella golfskor. Det blev ett par Puma Clyde i orange.

Clyde är en golfsko i klassisk sportskodesign, med ovandel av högklassigt läder vattentäthetsgaranti. Kraftig yttersula av gummi med grovt mönster och åtta permanenta S2QuillTec mjukspikar för säkert grepp.

Puma AG, tysk tillverkare av sportkläder.

Puma är ett av världens stora sportmärken och har de senaste åren haft stor framgång med sina retromodeller, där man återanvänt 70-talets design av skor och sportkläder.

Företaget grundades av Rudolf Dassler efter andra världskriget och hette till en början Ruda men detta ändrades senare till Puma. Rudolf Dasslers bror Adi Dassler grundande å sin sida konkurrenten Adidas, vilket skapat en tidigare stor rivalitet mellan familjedelarna och företagen. Bröderna Dassler hade tidigare samarbetat framgångsrikt i Gebrüder Dassler Schuhfabrik och brytningen mellan bröderna omges av flera olika rykten.

Företagets första sko blev Atom. Framgångar på hemmamarknaden i Västtyskland följde där bl.a. flera landslagsspelare i fotboll började använda Puma. 1958 började man använda Pumas speciella skologo, Formstreifen, på skorna. Puma firade många framgångar på löparbanorna och i de olympiska spelen.

Under 1960-talet positionerade man sig på USA-marknaden som den stora utmanaren till Adidas. Puma satsade på att komma in i den amerikanska fotbollen och sponsrade en av sportens storstjärnor Joe Namath. Man knöt samtidigt till sig fotbollsstjärnan Pelé som gav sitt namn åt ett par av företagets fotbollsskor. 1966 lanserades Pumas mest klassiska fotbollsskor Puma King framgångsrikt då VM-skyttekungen Eusébio förde glans åt skorna. Under 1970-talet följde Johann Cruyff som företagets stora affischnamn. 1974 avled Rudolf Dassler och sonen Armin Dassler tog över företaget.

Puma har under 90-talet producerat de storsäljande Puma Stripe Shorts med blankt nylontyg och märket Puma på sidorna. Samtidigt skedde omstruktureringar och utflyttning av fabriker till låglöneländer. Företaget var nästan i konkurs men har de senaste åren kommit starkt tillbaka under Jochen Zeitz. Sedan 2001 äger man varumärket Tretorn.

Offensiva satsningar har inte bara gjorts i retrotrenden, Puma har dessutom kommit tillbaka på allvar inom fotbollen. Puma har satsat på att profilera sig som utmanaren; man skapade till exempel ärmlösa, tajt sittande tröjor åt det kameruanska fotbollslandslaget som skapade uppmärksamhet och PR åt Puma. Under VM 2006 fortsatte denna satsning då man sponsrade alla fem afrikanska landslag som deltog. Puma kunde även dra nytta av att Puma-sponsrade Italien vann hela turneringen. Puma sponsrar även lag som Tottenham Hotspur FC i Premier League och SS Lazio i Serie A.

Huvudkontoret för den svenska och nordiska marknaden ligger i Helsingborg.

 

Tidningsställ från Kartell

Har letat länge efter ett tidningsställ. Vill inte ha något vanligt utan jag vill att det ska avvika från det vanliga. Vill gärna ha ett i metall eller plast. Efter lite letande på nätet fann jag ett ställ från Kartell, Kartell Stoppino Magazine Rack.

Kartell är ett italienskt företag som säljer plastmöbler. Huvudkontoret ligger i Milano. De började tillverka bilaccessoarer redan 1949. De expanderade till marknaden i hemmet 1963.

Kartells marknadsföringsstrategi är att ha ett lager av olika stilar och färger till priser som tilltalar den impulsive köparen.

 

 

Champagne

Vid festliga tillfällen som nyår, födelsedagar, bröllopsdagar, fira nytt jobb, att semestern börjar, eller att den slutar, då passar det bra med champagne. Idag finns det ett stort utbud på Systembolaget, både i det ordinarie och i beställningssortimentet. Har själv smakat lång, långt ifrån alla. Dock har jag druckit några olika champagner, allt från bas- till prestigechampagner. Som bl.a. Salon, Krug, Bollinger RD. Men detta var för över 10 år sedan. Då fick jag betala mellan 600 – 700 för dessa prestigechampagner. Idag ligger priset på 1500 – 2000. Är det värt detta? Kanske vid något riktigt speciellt tillfälle. Men vid nyår räcker det gott med en baschampagne. Det går att skriva hur mycket som helst om champagne, här ges bara lite grunder. Den som vill fördjupa sig hänvisas till diverse böcker om champagne. Den svenske champagneexperten Richard Juhlin har skrivit bra böcker som jag rekommenderar.

Champagne är mousserande vitt vin eller rosévin från distriktet Champagne i norra Frankrike, med Reims och Épernay som champagneproduktionens huvudorter. Det är vanligt att ordet champagne används för att beskriva mousserande vin även från andra delar av världen, men det är endast vin från distriktet med samma namn och som har framställts enligt "méthode champenoise" som får lov att kallas champagne, eftersom detta är en skyddad ursprungsbeteckning.

Vingårdar och delregioner

Det finns ungefär 33.500 hektar odlingsmark i regionen, fördelat på 319 byar. Regionen brukar delas upp i fem delregioner, från norr till söder:

• Montagne de Reims, byarna närmast Reims och på nord-, ost-, och sydostsidan om kullen med samma namn mellan Reims och Épernay.
• Vallée de la Marne, längs floden Marnes dalgång väster om Épernay.
• Côte des Blancs, närmast söder om Épernay.
• Côte de Sézanne, lite längre söderut
• Aube, de sydligaste champagnevingårdarna, i departementet med samma namn.

Klassificering

Champagnebyarna är klassificerade på en skala där vissa byar är Grand Cru eller Premier Cru. Dessa beteckningar sätts ibland ut på etiketten på champagne som enbart kommer från byar med en viss klassificering. Klassificeringen utgörs av en procentskala som ursprungligen har använts för att bestämma priset på druvorna på marknaden relativt det årets baspris, och där de olika byarna ligger på 80-100 %. De byar som har siffran 100 % är Grand Cru och de som har siffran 90-99 % är Premier Cru. Eftersom alla vingårdar i en by ges samma klassificering, är champagneklassificeringen inte lika detaljerad som den i exempelvis Bourgogne.

Framställning

Vid framställningen används tre olika druvsorter, som utgör mer än 99,9 % av den odlade arealen:

• Chardonnay - grön druva
• Pinot Noir - blå druva
• Pinot Meunier - blå druva

Druvorna förekommer enskilt eller i olika blandningar sinsemellan.

Utöver de tre dominerande druvsorterna är även Arbanne, Petit Meslier, Pinot Blanc och Pinot Gris tillåtna, men är idag mycket ovanliga i regionens vingårdar.

Champagne framställs enligt den så kallade "champagnemetoden", méthode champenoise eller méthode traditionelle genom att man först framställer ett vanligt basvin. Därefter buteljeras vinet, tillsammans med en jästtillsats, så att en andra jäsning startar i flaskorna. Under denna tid - 18 månader eller längre - skapas bubblorna. Innan flaskan är färdig för försäljning tas den sista jästfällningen bort, genom att flaska vibreras upp-och-ned under en kortare tid. När jästfällningen så har trillat ned i halsen, kyls flaskhalsen hastigt ned, korken tas bort och den frusna jästfällningen faller då ut genom att trycket i flaskan skjuter ut den. Vid denna punkt är alla champagner lika torra, men genom att flaskan fylls upp med en mindre mängd söt vätska, så kallad dosage, får champagnen olika sockerhalter.

Champagne utan årgångsbeteckning består vanligen av en blandning av basvin från två eller fler årgångar. Detta görs för att få en jämn stil och kvalitet på det färdiga vinet, trots Champagnes relativt kalla klimat, som ger betydande årgångsvariantioner i växtförutsättningarna på vingården. Huvuddelen av basvinet brukar bestå av den yngsta årgången då flaskan buteljerades, och därutöver ingår en viss andel så kallat reservvin, som sparats sedan tidigare årgång(ar) i stora tankar eller fat. Andelen reservvin och dess ålder kan variera stort mellan tillverkarna, men ungefär 10-30 % torde vara en vanlig andel.

Sötma/Sockerhalt

Champagne kan variera från att vara riktigt söta viner till helt torra. Sockerhalten skall anges på flaskan och de olika varianterna är:

• doux - sötast, mer än 50 g socker per liter
• demi-Sec - halvtorrt, 33-50 g per liter
• sec - torrt, 17-35 g per liter
• extra dry - ännu lite torrare, 12-20 g per liter
• brut - nästan helt torrt, mindre än 12 g per liter
• extra brut - helt torrt, 0-6 g per liter
• ultra brut - 0-3 g per liter (alternativa benämningar inkluderar "brut 0", "brut intégral" "non dosage" (då inget socker alls tillsätts) och "brut 100 %")

Olika typer av champagne

Sortimentet hos de flesta champagnetillverkare består av flera olika produkter. Regelverket för champagnetillverkning skiljer på två huvudsakliga typer:

• icke-årgångsbetecknad champagne (non-vintage eller bara NV), som måste lagras minst 15 månader på jästfällningen före försäljningen
• årgångsbetecknad champagne (vintage), som måste lagras minst 36 månader på jästfällningen före försäljningen

Eftersom längden på lagringen är en del av det som ger champagne sin speciella karaktär, är det vanligt att kvalitetsorienterade tillverkare överskrider dessa minimitider med bred marginal.

Hos de flesta stora tillverkare (champagnehus) kan tre olika prisnivåer på deras produkter urskiljas:

• husets standardchampagne, en non-vintage
• årgångschampagne med husets namn
• prestigechampagne, vanligtvis årgångsbetecknad och ofta med ett särskilt namn

För prestigechampagne finns inget särskilt regelverk, men de utmärks oftast av noggrannare urval av druvor/basvin och längre lagring före försäljning, vilket också leder till högre pris. Exempel på prestigechampagner är Dom Perignon från Moët & Chandon, La Grande Dame från Veuve Clicquot och Cristal från Louis Roederer.

Därutöver producerar en del champagnehus också specialvarianter inom de olika prisnivåerna, exempelvis blanc de blancs och blanc de noirs.

Förutom den vanliga typen av champagne som är ljust grön eller gul i färgen, förekommer även roséchampagne. Den rosa färgen erhålls genom att blanda rött vin med den nästan färdiga champagnen. Detta skiljer sig från hur stilla rosévin får sin färg, där färgen kommer från skalet av de röda druvor som används vid framställningen.

Champagnehus

Champagnehus (Maison de Champagne) kallas de producenter som tillverkar champagne. De flesta är medlem i "Union de Maisons de Champagne" (UMC).

Några kända champagnehus:

• Bollinger, grundat 1829
• Bonnaire, grundat 1932 (ej medlem i UMC)
• Deutz, grundat 1838
• Duval-Leroy, grundat 1859
• Gosset, grundat 1584 (som vingård)
• Charles Heidsieck, grundat 1851
• Jacquesson, grundat 1798
• Krug, grundat 1843
• Lanson, grundat 1760
• Moët & Chandon, grundat 1743
• Mumm, grundat 1827
• Philipponnat grundat 1522 (som vingård)
• Perrier Jouët, grundat 1811
• Pol Roger, grundat 1849
• Pommery, grundat 1858
• Roederer, grundat 1776
• Ruinart, grundat 1729, äldsta renodlade champagnehus
• Salon, grundat 1921
• Taittinger, grundat 1734