måndag 10 juni 2013

Operakällaren - inte bara mat


När du arbetar i köket är det lätt att det skvätter. Då gäller det att skydda sina kläder med ett förkläde. Det är även bra att ha en kökssläng till detta, dvs. en handduk som du kan användas till att torka upp spill och hålla i grytor m.m. Själv har jag skaffat ett förkläde från Operakällaren. Kan alltid hoppas att jag blir lika bra matlagare som kockarna där.

Operakällaren

är en klassisk och exklusiv restauranganläggning, som ligger i Kungliga Operan på Karl XII:s torg vid Kungsträdgården i Stockholm, granne med Sankt Jacobs kyrka. Den ägs genom Nobis av Alessandro Catenacci.
Operakällaren öppnades 1787 i det operahus som Gustav III då lät uppföra. I många årtionden var matserveringen i den tämligen torftigt inredda salen endast ett bihang till dryckesvarorna. Gamla "Opris", som stället i vardagslag kallades, upplevde på 1830- till 1840-talen sin gyllene tid som stamhåll för aktörsstaten, andra konstnärer samt skriftställare och politiker. Om förmiddagarna inmundigades där särskilt "stenborgare" (ett slags kryddad spritdryck, som förtärdes med en skorpa som tilltugg och nedsköljdes med ett glas svagdricka).Det var den då mycket populära operasångaren Karl Stenborg som fick införa sin egen snaps på menyn, brännvin kryddat med socker, pomeransskal, anis och fänkål. Om aftnarna gick där livligt och gemytligt till, tills förordningen om näringsställenas stängning vid midnatt utfärdades under Jakob Hamiltons överståthållarskap (1848-62).Omkring slutet av 1870-talet förändrades Operakällaren av dåvarande innehavaren Bengt Carlsson till en verklig och fin restaurang. Nu låg det dukar på borden och väggarna var klädda med paneler, Stockholms damer var välkomna och man införde nymodigheten att servera kaffe. Bevarat från den tiden är den skulpterade väggpanelen i Matsalens ”Bufférummet”.
I slutet av 1800-talet beslöt man att riva Operan eftersom huset var nedgånget och Wagners och Verdis operor krävde större utrymmen. ”Nya” Operakällaren invigdes den 4 april 1895 i den nybyggda Kungliga operan. Den då berömde målaren Oscar Björck orsakade stor skandal genom att ha dekorerat stora matsalen med ett Bacchuståg av nakna badande kvinnor. Efter upprörda protester från moralivrare grep kung Oscar II in för att medla och uppmanade konstnären att låta vassen växa, vilket han gjorde under protest.
Hela restaurangen kallades från början "Terrassen" efter den stora friluftsservering Operaterrassen, som löpte runt halva Operahuset två trappor upp. Café Opera hette på den tiden "Operakaféet". Operabaren öppnades 1905 för att Operakällarens skulle kunna konkurrera med de intilliggande restaurangerna Hotell Rydberg och Grand Hotell. 
På 1950-talet var Operakällaren väldigt nedgånget och hade gått med stora förluster i flera år. Stockholms då främste krögare, Tore Wretman, som redan ägde Riche och Stallmästaregården antog utmaningen och fick nationalklenoden ombyggd efter egna önskemål. Det innebar bl.a. ett nytt modernt kök, en vinkällare för stamgästerna och en ny uteservering framför Café Opera . Dessutom skapades en ny festvåning genom att man byggde in den hittills öppna terrassen och Bakfickan såg dagens ljus; en liten snabbservering liknande de "bakfickor" Tore Wretman sett på restauranger i New York.
Renoveringen tog sex år varefter Operakällaren öppnades igen 1961. Ansvariga arkitekter var Peter Celsing och Nils Tesch. Till kökschef utsågs Werner Vögeli som då var andre köksmästare på Grand Hotel. Invigningen den 21 september 1961 blev ett hejdundrande kalas med ett tusental gäster placerade i hela huset.
Tore Wretman drog sig tillbaka 1976 då tre av de anställda tog över ledningen, bl.a. Werner Vögeli. Vögeli hade utnämnts till Hovköksmästare 1971 och 1977 till Hovtraktör.
I augusti 1980 invigdes Café Opera i brasserieform med nattklubb och kasino.
Alessandro Catenacci tog över Tore Wretmanrestaurangerna i december 1987 och Operakällaren drivs nu tillsammans med bl.a. Stallmästaregården och Hotel J i Nobiskoncernen.
Operakällarens Matsal har originalinteriör med väggmålningar, förgylld ekpanel, kassettak och takkronor. Med hjälp av stora speglar, nya möbler och armaturer moderniserades restaurangen 2005 av arkitekttrion Claesson Koivisto Rune. Operakällaren är medlem i "Les Grandes Tables du Monde - Traditions & Qualité" - en sammanslutning av restauranger som anser sig höra till världens bästa. Operakällaren hade tidigare en stjärna och fem röda bestick i Michelinguiden, men blev 2010 av med sin stjärna, som man då haft sedan 1998.[1] Michelins nedgradering kom bara en vecka efter att White Guide å sin sida gett Operkällaren utmärkelsen "Årets Bästa restaurang – Totalupplevelse" och bedömt att den som en av 13 restauranger i Sverige håller "Internationell Mästarklass". Kökschef är Stefano Catenacci.
Bakfickan
Operakällarens "Bakfickan" ligger i anslutning till Operabaren. En liten krog, "bakficka", med plats för 28 personer, utan bordsbokning. Specialiteten är vällagad husmanskost. På sommaren med uteservering mot Jakobs torg och Kungsträdgården. Bakfickans interiör är ett verk av Peter Celsing, som bland annat utformat möblerna, den karaktäristiska bardisken med små serveringsbord på räls och kaklet på väggarna. Sedan invigningen 1962 har miljön bevarats intakt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar