Kosta Boda - glasbruk

Utöver en vas från Ulrica Hydman-Vallien har jag ytterligare en vas från Kosta Boda. Denna är designad av Monica Backström.

Monica Astrid Stensdotter Backström

Född 1939 i Stockholm, är en svensk formgivare.

Monica Backström gick på konstfack och HKS 1959–1964 och är som formgivare knuten till Kosta Boda AB sedan 1965. Hon har gjort offentliga utsmyckningar i Borås kulturhus 1976, Kalmar lasarett 1984, nya Kalmar lasarett 1990, Påskallaviks kyrka 1988 och Bibliotekstjänst i Lund 90. Utställningar har hon haft i USA, Japan, Skandinavien och övriga Europa. Hon formger även smycken i egen regi sedan april 2006.

Orrefors Kosta Boda AB

Är en småländsk glasbrukskoncern bildad 1990 med produktion på Kosta glasbruk, Åfors glasbruk, Orrefors glasbruk samt Sea glasbruk i Kosta. Alla glasbruk är belägna i Glasriket i Småland. Bruken har en lång historia men är idag moderna, ISO-certifierade arbetsplatser för cirka 350 personer. Koncernen ingår sedan 2005 i New Wave Group AB. New Wave Group har beslutat att tillverkningen i Orrefors och Åfors skall stängas den 10 juni 2013. Vidare kommer ytterligare produktion att flyttas utomlands.

Tidigare har även Boda glasbruk, Sandviks glasbruk i Hovmantorp och Johansfors glasbruk ingått i Orrefors Kosta Boda. Produktionen på dessa bruk är idag nerlagd. Den 10 juni läggs tillverkningen i Orrefors som tillverkar kända produkter som Snöbollen och Basket ned som en konsekvens av att NWG väljer att lägga produktionen utomlands. Åfors glasbruk läggs ned samma datum men där kommer större delen av konstglaset som tillverkas där att numera tillverkas på Kosta Glasbruk.

Orrefors Kosta Boda säljer och tillverkar högkvalitativt bruks- och konstglas under varumärkena Orrefors, Kosta Boda och Sea. Produkterna är formgivna av ett 20-tal formgivare som är knutna till företaget. I sortimentet ingår servis- och barglas, vaser, skålar och ljuslyktor samt konstglas. Konstglaset säljs och visas på gallerier och museer över hela världen. Formgivningsprocessen står påtagligt nära både tillverkning och marknad, ett särdrag för den svenska glasindustrin.

• Kosta Boda är ett samlingsvarumärke för produkter från glasbruken Kosta, Boda och Åfors
• Orrefors används för produkter från Orrefors glasbruk
• Sea används för produkter från Sea glasbruk

Kosta glasbruk

Är ett svenskt glasbruk i Ekeberga i Lessebo kommun, beläget i den tätort som senare kommit att kallas Kosta efter glasbruket.

Ursprunget till Kosta glasbruk var det glasbruk som löjtnant Lars Johan Silfversparre anlade i Johanstorp i Lenhovda socken. Kommunikationerna var emellertid dåliga och 1740 fick han därför flytta bruket till Dåvedshult. Han lyckades dock inte driva det på egen hand utan sålde till de före detta generalerna Anders Koskull och Georg Bogislaus Staël von Holstein. De fick glasbruksprivilegierna överflyttade på sig. År 1741 inleddes byggnationen av det nya bruket som fick namnet Kosta efter inledningsbokstäverna i de båda ägarnas efternamn. De första glasblåsarna kom från Thüringen i Tyskland. De släppte till en början inte in några svenska glasblåsare, och det skulle dröja 50 år innan svenska namn återfinns bland dessa.

Sand, kvarts och pottaska för produktionen införskaffades lokalt, medan kalk och krita hämtades från Skåne. Sodan importerades från medelhavsländerna.

Under Johan Friedrich Wickenbergs ledning 1761-1790 expanderade glasbruket. Man skaffade försäljningskontor i Stockholm, Göteborg, Kalmar, Karlskrona och Kristianstad. Efter att Henrikstorps glasbruk lagts ned 1762, ökade marknaden i Sydsverige. Man tillverkade såväl fönsterglas som vitt och grönt hushålls- och prydnadsglas. 1773 anskaffade man för första gången utländsk sand för sina bättre varor.

Transporterna till och från bruket förbättrades avsevärt genom tillkomsten av järnvägslinjen Karlskrona-Alvesta. Kosta lät bygga en ny väg till Lessebo station, där ett magasin uppfördes. Samtidigt hårdnade dock konkurrensen, med en rad nya småländska glasbruk, samtidigt som importerat pressglas pressade priserna. Under åren 1878-86 gick glasbruket med förlust, och vinstsiffrorna låga. 1890 hade en smalspårig järnväg öppnats mellan Kosta och Lessebo, egentligen avsett för Kostas sågverk, men järnvägslinjen kom bruket väl till pass. Man började 1892 smälta helkristall, ett nytt sliperi för 60 glasslipare och moderna smältugnar infördes. Antalet arbetare steg från 250 personer 1890 till 305 personer 1893, men vinsterna uteblev.

1894 tvingades man ombilda bolaget, något som inte gav önskat resultat, och 1895 ställde bolaget in sina betalningar. Man gjorde nu en ny omorganisation och sålde av stora delar av bolagets skogar och jordbruk. När vinsterna börjat återkomma drabbades Kosta 1901 av en förödande brand, som ödelade hela fabrikskomplexet. Ugnarna visade sig dock ha klarat sig, och man kunde på bara några månader återuppta driften provisoriskt. För att möta den hårdnande konkurrensen tog Hummel 1903 initiativet till bildandet av AB De Svenska Kristallbruken som en gemensam försäljningsorganisation för de fem glasbruken Kosta, Eda glasbruk, Reijmyre glasbruk, Alsterbro glasbruk och Alsterfors glasbruk. Denna organisation kom att bestå till depressionen i början av 1930-talet, då Kristallbolaget upplöstes, och de olika glasbruken såldes på olika håll. Kosta köptes av ett konsortium med Eric Åfors, ägaren av Åfors glasbruk, som huvudintressent.

1978 köptes Kosta med Åforsgruppen upp och ingår sedan 1990 i Orrefors Kosta Boda-koncernen.